Röda korset kommer inte ur

Varför lägger sig inte stormen kring Röda korset? Den har smittat av sig från en anställd som gjort olagligheter till en ordförande, som följer årsmötets beslut om nivå på arvode. Intressant.

Kamilla facebookade intressant för några veckor sedan, att det är klart att pengar till hjälp också behöver gå till anställda och administration. Det har hon rätt i. Man kan inte bara släppa ner en påse pengar där de behövs. Människor är också ett kapital som vi använder för att göra skillnad.

Nonprofit PR har en bra analys varför Röda korset fortsätter vara i hetluften.

Min analys är att arvode och löner alltid är känsligt, det måste kännas väl värda pengar för att höga nivåer ska accepteras. Och den som tar emot ersättningen ska inte vara den som försvarar nivån. Den som fattat beslutet ska ta diskussionen.

Händer i februari - alla välkomna

16 februari
Kl 8-9.30 Hur kan sociala medier förstärka genomslaget i Almedalen?
Veritas ordnar frukostseminarie, med mig och Per Lagerström.

16 februari
Kl 18 Jag startar familjenätverk i Norrköping.

21 februari
Kl 15 Eget ansvar - delad glädje, i Helsingborg. Jag presenterar resultatet av Makalösas enkät och en terapeut berättar om medling mellan föräldrar.

Stil och politik

Apropå gårdagens nya skor, så kom den här boken idag.

Jag har varit hos tandläkare, sista gången för den här omgången. Blir alltid så trött efter tandläkaren så jag har tagit eftermiddagsledigt, tillsammans med nya boken.

Söndag

Lämnat barnen i diverse förorter, hämtat ett paket i en förort, kommit hem och tagit på mig mina nya kick ass-skor och ska nu svara på 30 frågor.


Bilden är lånad från Malenami, som även står för dagens skoinspiration. Otroligt vacker blogg.

Föräldraförsäkringen och Hägglund

Göran Hägglund skriver i dn idag om att en kvoteringsoffensiv väntar om rödgröna vinner valet.
Om det vill jag säga:

1. Föräldraförsäkringen är redan kvoterad.

2. Föräldraförsäkringen ska vara kvoterad för att barn tjänar på att få tillgång till både sina föräldrar.

3. Föräldrar som inte delar på föräldraförsäkringen får färre barn och har högre risk för skilsmässa. Det ligger alltså i samhällets intresse att föräldrar delar på föräldrapenningen.

4. En man som inte tar ut någon föräldrapenning kan få det vänt mot sig i en eventuell vårdnadstvist.

Det vi kanske borde göra är att lagstifta om att män inte får underteckna avtal, som till exempel gäller att man vill avstå från föräldrapenning, förrän de fått innebörden klar för sig. Många män är besvikna och känner att mamman "tagit" föräldradagarna eller föräldraskapet från dem.

TCO gjorde en opinionsundersökning om föräldraförsäkringen alldeles nyligen. Sex av tio tycker att det är viktigt att dela föräldradagarna.

Jag och de snygga killarna på Lee Lozanoevent

Andreas, Morgan och jag på Linda Skugges event för Moderna museets nya huvudutställning med Lee Lozano. En riktigt cool konstnär!

Fler borde göra som Birgitta Ohlsson

skriver jag på newsmill idag.

"En sak är bra med att Birgitta Ohlsson blev minister och att hennes kompetens som mamma ifrågasätts. Det är bra att det förtryck yrkesarbetande mammor ständigt utsätts för blir synligt." Det skriver Makalösa Föräldrars HELENE SIGFRIDSSON.

Det är märkligt att partiledaredebatten i söndags ägnade tid åt att diskutera om burka är kvinnoförtryck, när det i själva verket finns ett mycket mer omfattande destruktivt förtryck som pågår hela tiden, överallt och som drabbar alla kvinnor. Här är mina sex argument för att jobb och bebis går utmärkt att kombinera."

Varför engagerar jag mig så mycket i detta? Jo, helt uppenbart för att den här typen av förtryck i slutändan drabbar ensamstående kvinnor hårdast. Runt 14 procent av ensamstående mammor med barn under sju år är arbetslösa, motsvarande siffra ensampappor med barn under sju år är fyra procent, också det oacceptabelt högt.

Kvinnors val

Karin Olsson på Expressen beskriver så bra vad som händer en kvinna som får barn. Hon blir allmänt villebråd för tyckande. Senaste idag är det Hanne Kjöller som moraliserar på individnivå.

Jag har tidigare bloggat om upprättelse för ett av mina val som blev ifrågasatt. Det är en petitess i sammanhanget, men ger en bra bild.

Jag har också träffat bvc-sköterskan som vägrade prata om hur jag skulle göra med amningen när jag skulle börja jobba efter fem månader. Hon sa rakt ut att jag borde vara hemma istället.

Idag

idag har jag köpt glasögon och gjort min egen cajunkrydda. Och rivit av en hel massa arbetsuppgifter på jobbet, för snart är det dags att gå in i göraårsmöteshandlingardvala.

Den här veckan kommer nytt, större minneskort till mobilen, så att jag kan börja bildblogga igen.

Måsta man vara enig?

Det här att man är oenig inom blocken, för vem spelar det egentligen roll?

Vi vet till exempel att folkpartiet inte gillar kristdemokraternas vårdnadsbidrag, eller att folkpartiets jämställdhetsbonus går emot kristdemokraterna tanke om att föräldrar ska få bestämma själva. Och samtidigt som lagen om indrivning av skulder skärps, så att bostaden kan utmätas även för småskulder vilket ökar antalet vräkningar, så lagstiftar socialdepartementet att barn inte ska vräkas. Det finns en hel del ideologiska skillnader mellan departementen, men de uppfattas ändå som eniga. Det verkar inte störa regeringsarbetet nämnvärt.

Jag tycker oeniga partier är en styrka. Och man ska rösta på det partiet som tycker som en själv, för då får det mer mandat att påverka övriga partier i samarbetet åt rätt (dvs ditt) håll.

Och är det inte märkligt att samma politiska kommentatorer som driver på bilden av att blocken inte är eniga, också emellanåt menar att det är svårt för väljarna att veta vad som skiljer partierna åt?